En 220 S-A cabriolet var ju en enormt vacker modell men förmig som blivit frälst i tvåsitsiga sportbilar efter att ha ägt 3 stycken 190 SL blev det nu så att jag bestämde mig för att sälja den efter att fått nys om en 230 SL Pagoda (W 113) på Öland till ett humant pris.
Jag fann en köpare till 220:n i Trelleborg genom en bekant därnere så det blev affär av och på vägen ned var jag förbi på Öland och gjorde upp om köpet .Efter försäljningen i Skåne skulle jag ta mig till Öland tyvärr gick det inte att flyga från Malmö till Kalmar utan att först åka till Arlanda hade nu sån tur hade ju pengar över att jag fick syn på en W111 220 SE coupe i Sydsvenskan som en läkare hade haft och bytit mot antikviteter så den inköptes för att åka i till Öland.
För att få med båda bilarna till färjan i Oskarshamn fick säljaren och hans far följa med i var sin bil.
Pagodan hade stått något år efter en olycka fast reparerad med en ny dörr bl.a så var den ombyggd med scop på huven å vinge baktill och en trimmad Rover V 8 med rejält klös i, innan jag körde på färjan var jag ned till korvmojen i O-hamn där stod en del av stans Volvo-raggare å jisses va de glodde då jag kom inmullrande med den för dom ovanliga
bil och med allsköns färger primer mm,Sedan bar det av hem över havet till Gotland med dessa två bilar. Det blev till att fara in till Wisby två vändor å på hemvägen med den trimmade 230 SL:n höll jag på att blåsa av vägen när jag skulle testa den på en lång raksträcka. Då V8 var av aluminium fattades det en del vikt på framdelen. Detta gjorde bilen instabil.
Nu började ett omfattande arbete med att återställa pagodan till originalschick för Ölandstoken hade slängt alla orginaldelar såsom motor, växelväljare, samt klippt sönder kabelhärvan i motorrummet.
En motor hittades på mercaskroten i Stockholm och kabelhärvan hade jag fläkt ut inne på golvet i stora rummet (salen) hemma på gården och sprättat upp höljet för att dra nya kablar där de var avklippta och sedan sätta på nya höljen.
Det var värre att få ordning på motorhuven som Ölandstoken skurit upp ett stort hål i för scopet. Eftersom huven är av aluminium krävs ett proffs för att svetsa den. Det fann en firma i Wisby som lyckades med det till 95 %Värre var det med växelväljaren till automaten. Den tidiga varianten var inte så vanlig. Jag ringde till och med allas vår Arne Malm men han svarande kort att ”En sån har jag letat efter i flera år!”. Till sist nu fann jag en hel bil där det satt en väljare som passade. Det var en fin W108 250 SE med röd skinklädsel. Det blev till att köpa hela bilen. Jag tänkte slakta den och få tillbaka pengarna men det visade sig att den var i ett ohyggligt bra skick så skinnet och motorn såldes och karossen ställdes undan ett tag men såldes sedemera till en person som ägde en motsvarande bra bil men med dålig kaross.
Såbesiktigades pagodan utan anmärkningar. Den första utflykten med den var naturligtvis ned till MVC-Ladenburg å i allsköns färger...
Hälsningar från Ert eget Mercafreak
(forts. följer i nästa avsnitt)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar