Herr Larssson gifter sej!

Ett trevligt uppdrag jag fick av Isacs pappa Lennart var att skjutsa honom och hans nya fru efter deras bröllop i min vackra 220 SAC.
Färden gick från Fide kyrka ned mot Burgsvik och utmed den vackra strandvägen genom Valar och avslutades vid deras sommarnöje.

Så färdades vi alltså med skramlande burkar hängande efter bilen och jag i tidsenlig chauförsstass. Helt som brukligt vid dylika transporter som ni kan se på bilderna.

(Året var 1985)


Hälsningar från
Chuaffören/Mercafreaket

Pagoda - Hur jag blev ett mercafreak Del 4:

(fortsättning från föregående avsnitt)


En 220 S-A cabriolet var ju en enormt vacker modell men förmig som blivit frälst i tvåsitsiga sportbilar efter att ha ägt 3 stycken 190 SL blev det nu så att jag bestämde mig för att sälja den efter att fått nys om en 230 SL Pagoda (W 113) på Öland till ett humant pris.

Jag fann en köpare till 220:n i Trelleborg genom en bekant därnere så det blev affär av och på vägen ned var jag förbi på Öland och gjorde upp om köpet .
Efter försäljningen i Skåne skulle jag ta mig till Öland tyvärr gick det inte att flyga från Malmö till Kalmar utan att först åka till Arlanda hade nu sån tur hade ju pengar över att jag fick syn på en W111 220 SE coupe i Sydsvenskan som en läkare hade haft och bytit mot antikviteter så den inköptes för att åka i till Öland.
För att få med båda bilarna till färjan i Oskarshamn fick säljaren och hans far följa med i var sin bil.
Pagodan hade stått något år efter en olycka fast reparerad med en ny dörr bl.a så var den ombyggd med scop på huven å vinge baktill och en trimmad Rover V 8 med rejält klös i, innan jag körde på färjan var jag ned till korvmojen i O-hamn där stod en del av stans Volvo-raggare å jisses va de glodde då jag kom inmullrande med den för dom ovanliga
bil och med allsköns färger primer mm,Sedan bar det av hem över havet till Gotland med dessa två bilar. Det blev till att fara in till Wisby två vändor å på hemvägen med den trimmade 230 SL:n höll jag på att blåsa av vägen när jag skulle testa den på en lång raksträcka. Då V8 var av aluminium fattades det en del vikt på framdelen. Detta gjorde bilen instabil.
Nu började ett omfattande arbete med att återställa pagodan till originalschick för Ölandstoken hade slängt alla orginaldelar såsom motor, växelväljare, samt klippt sönder kabelhärvan i motorrummet.


En motor hittades på mercaskroten i Stockholm och kabelhärvan hade jag fläkt ut inne på golvet i stora rummet (salen) hemma på gården och sprättat upp höljet för att dra nya kablar där de var avklippta och sedan sätta på nya höljen.
Det var värre att få ordning på motorhuven som Ölandstoken skurit upp ett stort hål i för scopet. Eftersom huven är av aluminium krävs ett proffs för att svetsa den. Det fann en firma i Wisby som lyckades med det till 95 %Värre var det med växelväljaren till automaten. Den tidiga varianten var inte så vanlig. Jag ringde till och med allas vår Arne Malm men han svarande kort att ”En sån har jag letat efter i flera år!”. Till sist nu fann jag en hel bil där det satt en väljare som passade. Det var en fin W108 250 SE med röd skinklädsel. Det blev till att köpa hela bilen. Jag tänkte slakta den och få tillbaka pengarna men det visade sig att den var i ett ohyggligt bra skick så skinnet och motorn såldes och karossen ställdes undan ett tag men såldes sedemera till en person som ägde en motsvarande bra bil men med dålig kaross.
Såbesiktigades pagodan utan anmärkningar. Den första utflykten med den var naturligtvis ned till MVC-Ladenburg å i allsköns färger...

Hälsningar från Ert eget Mercafreak

(forts. följer i nästa avsnitt)

Bulletrubbel och backluckeliv - Hur jag blev ett mercafreak - del 3

(fortsättning från föregående avnitt)

Efter 3 månaders slit i verkstaden med 220.n så var den nu klar för att besiktigas i april. Efter erhållen tid på bilprovningen nu bar det sig inte bättre att blev ett jäkla oväder den dagen så i full snöstorm bar det av in mot Wisby. Hon blev godkänd utan anmärkning och eftersom vädret var som det var kunde dom inte göra nån bromstest ute i det fria, som tur var visade det sig senare hade förväxlat två bromsledningar från bromsservot. Visserligen funkade bromsarna men inte så häftigt som då jag sedan satt dit rören på rätt sätt. Då jäklar var det servobromsar som tog så jag nästan slog pannan i vindrutan.

Tiden förflöt mot Pingsten och den årliga MVC-träffen i Ladenburg var i antågande. Dit skulle jag nu igen, tillsammans med en kompis som jag plockade upp vid Oskarshamns järnvägsstation med i bagaget hade han en stor jäkla Elefantbete hängande i ett rep över axeln. Så bar det iväg med den och en massa bildelar i kofferten ned mot Ladenburg ( ca 15 mil söder om Frankfurt).
Väl därnere så bredde vi ut bilderna på backen och kommersen gick bra men det var så jäkla varmt där i solen vi satt och jag hade inhandlat en suflettställning med tyget kvar. Denna hade vi nu som parasoll. För pengarna som flöt in på delarna köptes det nya delar som skulle säljas hemma samt finansiera resan.
Så kom där en kortvuxen tysk och började stamma då han fick syn på Elefantbeten trodde inte sina ögon det var ju tydligen förbjudet att sälja såna. Det visade sig att han gjorde smycken bl a av elfenben. Tyvärr så hade han inte tillräckligt med pengar med sig så Isac fick handpenning och hans adress för det var med vägen hem.
Det märkliga var på vägen dit på Bundesstrasse i en liten by i en vägkorsning passerar en röd ponton-cabriolet med en äldre herre å han glodde åt vår nedlastade bil kofferten var full med delar bl.a stack det ut en orginaldragkrok till pontonmerca (bulle), som inhandlats det var nog en syn för gudar, väl framme vid smyckeskonstnären fick Isac en stor bunt med D-mark.
När vi kom upp till Hamburg så skulle vi så klart kolla läget på Reperbahn där på en uteservering blev Isac biten i benet av nån typ av en liten mops till hund. efter Hamburg tog vi upp en svensk liftare som sedemera gick upp i rök. Han försvann på färjan medan vi väntade förgäves på honom på kajen med hans ryggsäck i bilen. Till slut slängde vi in den hos tullen. Efter detta åkte vi på världens kontroll av bil mm.
Det var en strapatsrik utflykt i en 220 S-A cabriolet från 1956 den här bilen fick vara med om en del sådana utflykter under det året jag ägde den.En av dessa var då jag av en bonde lånat hans släpkärra med höga hemsnickrade träsidor för brukade transportera lamm med den, mitt mål med den var den årliga Södertäljemarknaden med släpet fullt av diverse Mercedesdelar bar det av och redan på natten vid insläppet fick funktionärerna stora ögon då de såg detta märkliga ekipage.
Senare på da´n kom det tre feta herrar med skägg de kanade i gruset vid sin häftiga inbromsning då de såg en Mercedes 220 S-A cabriolet med vidhängande släpkärra och bondens höga hemmasnickrande träsidor. De visade sig vara Tyskar!!
En annan gång var då jag var ned till Skåne med släp och på detta en Austin frogeye som varit tävlingsbil å nummer på dörrarna å canariegul till färgen ett fyndköp i den lokala tiokronorsannonserna en lördag för hiskeliga 2000:- kr. nu såld för bra mycket mera till en skåning. Jag blev stoppad av polisen i Ljungby på hemvägen for fortkörning. Dom var riktigt hyggliga och påpekade bara det olämpliga i att framföra bil med släp i hundra blås men jag slapp böter. Dom tyckte 220:n var fin.

Det sista minnet är bilden av 220:n med en 220SE-A cabriolet på Dolly efter........
nu dök det upp nåt nytt i horisonten en W113 230 SL 65a en s k Pagoda.


Hälsningar
Mercafreaken själv

Fortsättning i nästa avsnitt

Tulltrubbel

Detta hände sej på den tiden då jag livnärde mig på att ”smuggla” hem Mercedesdelar från Tyskland.
Jag upptäckte möjligheterna vid mitt första besök på MVCs årsträff 1983 i Ladenburg och såg alla de dignande "nasarborden" med nya Mercedesdelar uppdukade.
En gång blev jag stoppad av Danska Tullen vilket var ovanligt på den tiden då de visste att man blev synad vid Svenska gränsen.
Nu hade jag Pagodan (MB 280 SL) full med nya delar och då Tullaren frågade vad detta kunde vara värt - svarade jag ”Tja - ca fyrtio tusen!”

- Jaha då måste Du erlägga deposition för att kunna passera Danmark!

Allt jag ägde var 62,50 DM. och full tank.Så fick han syn på några spritflaskor och tydligen för många dessutom sa åt honom att de kunde han få. Svaret blev: ”NEJ!”

Det hela slutade med att jag fick vända och åter mot Tyskland styra där blev jag invinkad i Tullen. Jag ertappades med för stor ranson sprit och de ville ha 65,00 DM i avgift vilket jag ju inte hade.Till slut lyckades jag växla med någon lastbilschaufför från svenska kronor så att jag fick ihop de 65.00 DM de krävde.

Totalt barskrapad fast med full tank tog jag mig till färjeläget i Travemunde med den förhoppningen att kunna låna stålar av någon svensk bilist. Nu var klockan 01.30 och det skulle gå en båt 02.30. Till sist tog jag en rövare och lyckades på nåt vis ta mig längst ut i hamnen med Pagodan förbi tullen mm. Där träffade jag styrman på färjan efter min panikslagna story frågande han om jag var svensk. Jorå nog var jag svensk alltid. Bra då kan Du ge mig Ditt pass och köra ombord och betala på Terminalen då Vi ankommer Trelleborg i morgonbitti.

Nu hade man ju blivit småsnål så spriten blev ju kvar i bilen. Väl framme i Trelleborg blev jag rammad av en svart SAAB med fyra ”gråoverall-tullare”. Inne i deras hall hittades nu några flaskor för mycket,så det blev 400 bagis i böter. Men de var hyggliga och jag fick välja vad jag ville behålla.
Så gick det alltså med mina danska vänners Whisky. Den skulle de haft för att jag brukade få natta över i Espergade utanför Helsingör.

Men hem kom jag.

MVH Freaken

Bulledrömmar - Hur jag blev ett Mercafreak del 2

(fortsättning från föregående avnitt)

Det var just ingen dans på rosor att ta sig hem med min 190 SL. Bilen var inte i körbart skick utan säljaren tog den ned till Nynäshamn åt mig på trailer.
Väl ombord blåste det upp till storm.
När jag väl hade parkerat min bil ombord med destination Wisby hamn - meddelas det att färjan skulle gå till Slite pga Stormen. Jag bad då ett befäl att få ringa en vän för att be honom ta min trailer från Wisby och möta mig i Slite vid ankomsten. Men se det snåla rederiet skulle ha betalt för telefonsamtalet. Så i arla morgonstund blev jag tvungen att lifta 4 mil för att hämta mitt ekipage och sedan åter bege mig till Slite för att hämta upp 190:an.
Efter lite pulande och byte av startmotor så hoppade bilen igång. Men det blev ett kort nöje då motorn skar under den korta åkturen. Nu blev det till att slipa vevaxeln och sätta i nya lager...
...men säg vilken glädje som varar! Motoreländet skar på nytt.

Efter detta tog den gamle mannen på verkstaden sig för att mäta upp alla ramlager, vevstakar mm. Det visade det då sig att någon figur hade plockat ihop en sk "pytt-i-panna-motor"!
Efter en hel del fixande var motorn så helt OK.
Jag hade en granne som var nedflyttad 08:a med eget sadelmakeri. Han tillverkade ny suflett och klädsel. Så dök det upp en god vän som blev sugen på min 190SL - men den var ju inte till salu. Jag sa till Kalle: Jag kan kolla efter en åt dej” - och se efter en tid fann jag ett fint påbörjat objekt i Norrtäljetrakten. Kalle inhandlade bilen och lät mig att iordningställa den och samtidigt fick sadelmakaren jobb. Nu började vi planera för ett samarbete och när han köpte grannhuset för att slippa grannar fanns en mindre ladugård som vi ställde i ordning till en liten isolerad verkstad åt mig.

Så åkte jag med en bekant till Stockholm för att köpa en 190SL, men det blev ingen affär för hans del. Väl återkommen hem till Ön ringde jag upp denne säljaren och blev så med ännu en 190SL. Denna fick släppa till motorn till min pårla och så införskaffade en del saknade delar till den såsom en framskärm. Så såldes den vidaretill en person i Stockholm - med god avans!

Pingsten 1983 bar det så av ned till Tyska Mercedesklubbens årliga träff i Ladenburg med min 190 SL. I Karl Benz hemtrakter på vägen ned pajade generatorn och jag blev sittande en dag på en Mercedesverkstad.
Väl framme i mörkret och efter att ha rest tältet somnade jag in efter en lång resa.Nästa morgon då jag vaknade visade det sig att jag parkerat och slagit opp tältet mitt i bildelsmarknaden så jag kunde inte komma ut med bilen. Men fan den som ger sig, tänkte jag och satte satte upp en skylt om ”Till salu!”, sen flöt dagen med en massa tugg och
förfrågningar från hugade spekulanter om bilen.Bredvid mig stod en vackert grön 220SE-Ponton cabriolet till salu.

Kärlek uppstod på direkten. Jag hade blivit erbjuden en sådan någon månad tidigare hemma i Sverige bestämde mig för att kolla om den fans kvar när jag kommit hem. Men nu gällde det att komma hem utan flis för de gick åt till generatorreparationen.Jag träffade Kalle från Lidingö och fick låna 1000.- kr mot mina solskydd och en antik silversked i pant. De sista slantarna köpte jag Gin för på färjan som sedan byttes mot bensin sista biten Malmö-Oskarshamn-Wisby.
Väl hemma igen ringde jag SM. Jorå pontoncabben fanns kvar och kostade 65000.-kr. Nu tog det fart med att försöka sälja 190 SL:en. En vän i Skåne med bilfirma i Malmö köpte den för 75000.- (gav 24000.-) och så fick jag fick en ny w123 240D och 25000.- Åter hemma sålde jag så denna till en bonde och fick nötboskap i inbyte som en kreaturshandlare sedan köpte.
Nu begav jag mig åter till Stockholm för att inhandla en Mercedes. En 220 S A-cabriolet 1956 med chassinummer 58 - totalt i småbitar. Säljaren hade lyckats med konststycket att skruva isär ALLT!


Bästa hälsningar
Freaken själv



PS
fortsättning följer i nästa avsnitt
DS