Bulledrömmar - Hur jag blev ett Mercafreak del 2

(fortsättning från föregående avnitt)

Det var just ingen dans på rosor att ta sig hem med min 190 SL. Bilen var inte i körbart skick utan säljaren tog den ned till Nynäshamn åt mig på trailer.
Väl ombord blåste det upp till storm.
När jag väl hade parkerat min bil ombord med destination Wisby hamn - meddelas det att färjan skulle gå till Slite pga Stormen. Jag bad då ett befäl att få ringa en vän för att be honom ta min trailer från Wisby och möta mig i Slite vid ankomsten. Men se det snåla rederiet skulle ha betalt för telefonsamtalet. Så i arla morgonstund blev jag tvungen att lifta 4 mil för att hämta mitt ekipage och sedan åter bege mig till Slite för att hämta upp 190:an.
Efter lite pulande och byte av startmotor så hoppade bilen igång. Men det blev ett kort nöje då motorn skar under den korta åkturen. Nu blev det till att slipa vevaxeln och sätta i nya lager...
...men säg vilken glädje som varar! Motoreländet skar på nytt.

Efter detta tog den gamle mannen på verkstaden sig för att mäta upp alla ramlager, vevstakar mm. Det visade det då sig att någon figur hade plockat ihop en sk "pytt-i-panna-motor"!
Efter en hel del fixande var motorn så helt OK.
Jag hade en granne som var nedflyttad 08:a med eget sadelmakeri. Han tillverkade ny suflett och klädsel. Så dök det upp en god vän som blev sugen på min 190SL - men den var ju inte till salu. Jag sa till Kalle: Jag kan kolla efter en åt dej” - och se efter en tid fann jag ett fint påbörjat objekt i Norrtäljetrakten. Kalle inhandlade bilen och lät mig att iordningställa den och samtidigt fick sadelmakaren jobb. Nu började vi planera för ett samarbete och när han köpte grannhuset för att slippa grannar fanns en mindre ladugård som vi ställde i ordning till en liten isolerad verkstad åt mig.

Så åkte jag med en bekant till Stockholm för att köpa en 190SL, men det blev ingen affär för hans del. Väl återkommen hem till Ön ringde jag upp denne säljaren och blev så med ännu en 190SL. Denna fick släppa till motorn till min pårla och så införskaffade en del saknade delar till den såsom en framskärm. Så såldes den vidaretill en person i Stockholm - med god avans!

Pingsten 1983 bar det så av ned till Tyska Mercedesklubbens årliga träff i Ladenburg med min 190 SL. I Karl Benz hemtrakter på vägen ned pajade generatorn och jag blev sittande en dag på en Mercedesverkstad.
Väl framme i mörkret och efter att ha rest tältet somnade jag in efter en lång resa.Nästa morgon då jag vaknade visade det sig att jag parkerat och slagit opp tältet mitt i bildelsmarknaden så jag kunde inte komma ut med bilen. Men fan den som ger sig, tänkte jag och satte satte upp en skylt om ”Till salu!”, sen flöt dagen med en massa tugg och
förfrågningar från hugade spekulanter om bilen.Bredvid mig stod en vackert grön 220SE-Ponton cabriolet till salu.

Kärlek uppstod på direkten. Jag hade blivit erbjuden en sådan någon månad tidigare hemma i Sverige bestämde mig för att kolla om den fans kvar när jag kommit hem. Men nu gällde det att komma hem utan flis för de gick åt till generatorreparationen.Jag träffade Kalle från Lidingö och fick låna 1000.- kr mot mina solskydd och en antik silversked i pant. De sista slantarna köpte jag Gin för på färjan som sedan byttes mot bensin sista biten Malmö-Oskarshamn-Wisby.
Väl hemma igen ringde jag SM. Jorå pontoncabben fanns kvar och kostade 65000.-kr. Nu tog det fart med att försöka sälja 190 SL:en. En vän i Skåne med bilfirma i Malmö köpte den för 75000.- (gav 24000.-) och så fick jag fick en ny w123 240D och 25000.- Åter hemma sålde jag så denna till en bonde och fick nötboskap i inbyte som en kreaturshandlare sedan köpte.
Nu begav jag mig åter till Stockholm för att inhandla en Mercedes. En 220 S A-cabriolet 1956 med chassinummer 58 - totalt i småbitar. Säljaren hade lyckats med konststycket att skruva isär ALLT!


Bästa hälsningar
Freaken själv



PS
fortsättning följer i nästa avsnitt
DS