Bulletrubbel och backluckeliv - Hur jag blev ett mercafreak - del 3

(fortsättning från föregående avnitt)

Efter 3 månaders slit i verkstaden med 220.n så var den nu klar för att besiktigas i april. Efter erhållen tid på bilprovningen nu bar det sig inte bättre att blev ett jäkla oväder den dagen så i full snöstorm bar det av in mot Wisby. Hon blev godkänd utan anmärkning och eftersom vädret var som det var kunde dom inte göra nån bromstest ute i det fria, som tur var visade det sig senare hade förväxlat två bromsledningar från bromsservot. Visserligen funkade bromsarna men inte så häftigt som då jag sedan satt dit rören på rätt sätt. Då jäklar var det servobromsar som tog så jag nästan slog pannan i vindrutan.

Tiden förflöt mot Pingsten och den årliga MVC-träffen i Ladenburg var i antågande. Dit skulle jag nu igen, tillsammans med en kompis som jag plockade upp vid Oskarshamns järnvägsstation med i bagaget hade han en stor jäkla Elefantbete hängande i ett rep över axeln. Så bar det iväg med den och en massa bildelar i kofferten ned mot Ladenburg ( ca 15 mil söder om Frankfurt).
Väl därnere så bredde vi ut bilderna på backen och kommersen gick bra men det var så jäkla varmt där i solen vi satt och jag hade inhandlat en suflettställning med tyget kvar. Denna hade vi nu som parasoll. För pengarna som flöt in på delarna köptes det nya delar som skulle säljas hemma samt finansiera resan.
Så kom där en kortvuxen tysk och började stamma då han fick syn på Elefantbeten trodde inte sina ögon det var ju tydligen förbjudet att sälja såna. Det visade sig att han gjorde smycken bl a av elfenben. Tyvärr så hade han inte tillräckligt med pengar med sig så Isac fick handpenning och hans adress för det var med vägen hem.
Det märkliga var på vägen dit på Bundesstrasse i en liten by i en vägkorsning passerar en röd ponton-cabriolet med en äldre herre å han glodde åt vår nedlastade bil kofferten var full med delar bl.a stack det ut en orginaldragkrok till pontonmerca (bulle), som inhandlats det var nog en syn för gudar, väl framme vid smyckeskonstnären fick Isac en stor bunt med D-mark.
När vi kom upp till Hamburg så skulle vi så klart kolla läget på Reperbahn där på en uteservering blev Isac biten i benet av nån typ av en liten mops till hund. efter Hamburg tog vi upp en svensk liftare som sedemera gick upp i rök. Han försvann på färjan medan vi väntade förgäves på honom på kajen med hans ryggsäck i bilen. Till slut slängde vi in den hos tullen. Efter detta åkte vi på världens kontroll av bil mm.
Det var en strapatsrik utflykt i en 220 S-A cabriolet från 1956 den här bilen fick vara med om en del sådana utflykter under det året jag ägde den.En av dessa var då jag av en bonde lånat hans släpkärra med höga hemsnickrade träsidor för brukade transportera lamm med den, mitt mål med den var den årliga Södertäljemarknaden med släpet fullt av diverse Mercedesdelar bar det av och redan på natten vid insläppet fick funktionärerna stora ögon då de såg detta märkliga ekipage.
Senare på da´n kom det tre feta herrar med skägg de kanade i gruset vid sin häftiga inbromsning då de såg en Mercedes 220 S-A cabriolet med vidhängande släpkärra och bondens höga hemmasnickrande träsidor. De visade sig vara Tyskar!!
En annan gång var då jag var ned till Skåne med släp och på detta en Austin frogeye som varit tävlingsbil å nummer på dörrarna å canariegul till färgen ett fyndköp i den lokala tiokronorsannonserna en lördag för hiskeliga 2000:- kr. nu såld för bra mycket mera till en skåning. Jag blev stoppad av polisen i Ljungby på hemvägen for fortkörning. Dom var riktigt hyggliga och påpekade bara det olämpliga i att framföra bil med släp i hundra blås men jag slapp böter. Dom tyckte 220:n var fin.

Det sista minnet är bilden av 220:n med en 220SE-A cabriolet på Dolly efter........
nu dök det upp nåt nytt i horisonten en W113 230 SL 65a en s k Pagoda.


Hälsningar
Mercafreaken själv

Fortsättning i nästa avsnitt